Tänk vad skönt om det hade varit lite enklare. Kärlek alltså. Det borde inte vara svårare än att två människor tycker om att vara tillsammans. Att hitta sin soulkvinna som Hermann så väl uttrycker det. Eller soulman för den delen.
Men det som i ungdomen var en passionerad förälskelse där inga tidigare oläkta sår hämmade den kära leken, känns idag ofta som en kalkylerad risktagning med olika beräkningsfaktorer. Det har såklart med ålder och barn eller inte och såna saker att göra. Men ändå.
Om du kände mig skulle du veta att jag mer ofta än sällan analyserar saker. Men inte när det gäller kärlek. För mig är inte kärlek, och därmed känslor logiska, och därför är det ingen idé att analysera det. Antingen känner jag det eller inte. Men alla är såklart inte som jag. Och det kanske är tur att det är så.
Sen är det klart att man kan tycka väldigt mycket om någon, men av olika anledningar så fungerar det inte i allafall. Men ändå. Om känslorna är rätt så kan man oftast tänka sig att lösa det mesta. Eller ursäkta, jag pratar om mig själv. Såklart. Kan ju inte veta hur du tycker eller tänker.
Solen skiner och det känns som vår ute. Och det är skönt.
10 comments:
Hm, nu förstår jag inte riktigt. Försöker läsa mellan raderna men,,, fattar inte. Är du kär eller inte!? Eller är det envägskärlek? Eller ingen kärlek? Eller vad fan är kärlek? :)
Vår!? Nej fan heller! Inte här i norrland alla fall.
Jag anser mig oftast vara en halvintelligent kvinna, men har inte under hela min livstid fattat hur man gör för att skita i att analysera känslor. Medvetenheten över bristen på logik i känslan finns där, men det går ändå inte att sluta försöka analysera om och om igen och såklart misslyckas med att fullborda analyserna...om och om igen.
Var söker man hjälp? =)
Trevlig helg!
Att försöka förstå varför man känner för någon eller hur man kan veta ATT det är sin soulmate man mött är som att fösöka be vinden blåsa åt ett annat håll...det går inte, den blåser vart fan den vill...liksom våra känslor, de är oftast ologiska när det gäller kärlek.
Så, att inte analysera är väl bra?
rosa: haha, många frågor, men finns det något svar? och vad innebär det att vara kär:-)
glykofag: Du får flytta helt enkelt. Jo visst analyserar man å, men jag menade om man har känslor elelr inte..typ. Är du med?
Finns nog ingen hjälp att få:-)
Trevlig helg du med!
Stellapolaris: Ja det är helt klart så. Och jag tror vi menar samma sak. SÅ det är alltså bra:-)
"För mig är inte kärlek, och därmed känslor logiska, och därför är det ingen idé att analysera det." Vad skönt att din hjärna har insett det...det har nämligen inte min. Eller känner jag så känner jag. Men jag analyserar mer än gärna den potentiella kärlekens eventuella känslor.
elsa: ja men så menade jag ju, känner jag så känner jag...och det där andra är helt okej att analysera:-)
Jag håller med dig i allt - utom det med att analysera känslor. Jag undrar om det är en könsskillnad? De mest logiska och skarpt analyserande män jag känner, blir som hjärnbefriade målsökande robotar när det är känslor med i bilden... ;-) För de flesta män är det nog antingen känslor - eller logik. Det går inte att kombinera, verkar det som, och kanske har det att göra med mängden nervkopplingar mellan höger och vänster hjärnhalva... som är väldigt mycket fler hos kvinnor, tydligen. Som "känslotänkare" har jag dragit slutsatsen att... den som inte tänker logiskt kring sina känslor, blir också mycket mer oberäknelig, otillförlitlig, när det gäller känslornas varaktighet...
Jag har en sån vän. Vi är egentligen som gjorda för varandra, men det blir ingen kärlek av det slaget hur jag än försöker. Konstigt ibland...
v.soul: hoppsan! Ja du kanske har rätt. Men jag tror inte det är en könsskillnad, snarare personlighetsskillnad. Intressant.
therrorese;konstigt och lite dumt ibland.
Får också vårkänslor när solen skiner - på gott och ont när man är singel ;-)
Post a Comment