Nej! Först försvinner Fredo iväg på ett uppehåll. Sedan stänger Langri sin blogg. På mindre än en vecka försvinner två av mina favoriter. Trist. Minst sagt.
Det börjar dra ihop sig till ettårsfirande i den Nederbirdska vrån. Och Jag kan villigt erkänna att motivationen att skriva gått upp och ner. Som roligast var det innan jag tog min första paus efter att ha hamnat i någon slags kontrovers med en av de personer( hade skrivit fel här, det var inte den jag gillade mest, utan en av dem, okej:-) jag gillade allra mest i bloggosfären. Då var det lite russel och jag hade ett snitt på runt 100 besökare per dag. Men det dalar fort när man är inaktiv. Och hur det är så tycker nog ingen att det är kul att skriva för...ingen alls.
Sen menar jag inte att man ska skriva saker för att andra ska tycka om en eller läsa, det tror jag snart lyser igenom. Själv sätter jag mig och skriver om det kommer upp något jag gillar. Tror det är så för de flesta.
Och på senare tid har det kommit flera nya som kommenterar och läser. Det är jätteroligt. Och det är lika härligt att få en skön kommentar från någon av "di gamle".
Vill nog komma fram till att jag förstår mina vänner som pausar eller trycker på deleteknappen. Även om jag tycker det är trist. För jag har funderat på det själv några gånger. Radera. Starta om på nytt. Göra något annat.
Men inte ännu.
Och Langri och Fredo: Jag ser fram mot Er återkomst.
20 comments:
Visst är paus välbehövligt ibland. Min inspiration är inte på topp just nu, så det blir mest nonsens i bloggen. Men det är ändå skönt att ha den. När jag verkligen behöver den. Men det går upp och ner. Som värsta Balder ;)
Ja, jo, jag har ju haft någon form av utbrott på precis samma tema som du. Och eftersom de riktigt högklassiga bloggberättarna är så få, är det besvärligt när de försvinner - även om det bara är tillfälligt.
Hmmmm. Jag tycker det känns som ett mindre mord om man stänger ner sin blogg för gott. En paus, eller,,,, varför ens kalla det för paus, en blogg ska inte vara ett tvång. Man ska skriva när man man och om vad man vill. Om det dröjer tio minuter eller tio dagar mellan inläggen spelar ingen roll.
Bloggeriet ska vara kul.
I mitt fall är det bara en kanal att få sagt saker som kanske uppfattas som nonsens för endel, men min ambition har aldrig varit att uppfattas som en välformulerad skribent. Att formulera mig korrekt och väl har jag nog av mellan 8-17.
I bloggen är jag bara mig själv. Har nog lite för många ord inom mig och för få människor att prata med. Bloggen blir som en dialog (monolog?) med världen.
Haha, oj vad svamligt, men jag tror du förstår ändå. :)
(Smygläser ju på jobbet, då får kommentarerna bli snabba!)
Jag tycker att det borde vara LAG på att man inte får stänga ner sin blogg, när man väl har börjat på den! ;-)
Så, nu har jag varit lite obstinat en stund! :-)
Folk skriver nog av alla möjliga anledningar... och ibland är det ju så att det där irriterande Livet tränger sig på och gör att man inte har TID att blogga... ;-)
Jag undrar om man inte förhåller sig till sitt bloggande lite likt som man förhåller sig till vänner, människor... Är man en sådan som är osäker på vad man vill med sina livsval och människor, så kanske man velar kring bloggandet också...? Bara en helt ogenomtänkt teori som jag kom på nu, i stunden! ;-)
För egen del så skriver jag oavsett om någon läser eller inte. I perioder har jag mycket kommunikation med en del läsare, och då vill jag såklart få kommunicera. Men generellt så skriver jag för att jag behöver och vill. Det gör att bloggandet känns väldigt... fritt, för mig.
Oftast vill man vara den rolige, den som underhåller alla. Den som vill stå i centrum. Men så tar energin slut och man måste gå en sväng i kvarteret för att hämta inspiration och reflektera. Eller så kommer det en våg över en av ödets kraft som mer övertydligt än någonsin försöker förklara att man faktiskt har ett mission (lite som Heroes). Jag är inte säker på vad det är eller om det ens är så att jag ska sätta mig ner och skriva en bok. Hur kul låter det egentligen? Att isolera sig flera timmar i veckan för att kanske få ur sig något som ändå bara går upp i rök efter en stund. Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte. Det här kanske skulle vara ett inlägg på min egen blogg men jag låter det ligga här hos herr J istället.
Om man klarar av att pausa och sedan fortsätta ser jag det enbart som ett sundhetstecken och att det är jag som har kontroll över bloggen och inte tvärtom.
therrorese: Men Balder är kul och riktigt bra. Precis som du.
smyg: Ja jag vet, och nu kände jag samma sak. Så våga inte försvinna du också:-)
rosa: Jo jag förstår:-) Och jag uppskattar ditt "prat", bara så du vet:-)
v.soul: jag kan känna ig lite avis på ditt fria sätt att blogga isåfall, men skönt att du tänker så. Vad det gäller din teori vet jag inte om jag kan hålla med, men jag gillar att du kommer med den. Okej?:-)
fredo: Som vanligt skriver du som jag skulle ha kunnat säga så det är utmärkt att du placerar den här. Jag förstår hur du menar och jag hoppas ändå att du får färdigt boken och sedan börjar blogga igen. Så det så.
Tack så jättemycket, Johnny. Dina ord värmer.
Ibland räcker inte en paus. Ibland behöver man göra något nytt. Och då kändes det rätt att trycka på deleteknappen. Bloggen kom ingenstans. Han gick mest i cirklar, den där Langri.
(Fast visst är det någon form av mord, Rosa;) det är det.)
To be continued..
Hälsa Langri att han ska öppna igen!
Det är rätt att stänga ner, om man inte känner för att blogga längre. Möjligheten att återkomma finns ju alltid.
När jag läser din blogg och ska till att kommentera, kan jag inte längre formulera meningar.
Jag förstår inte hur det kan bli så.
Tar du andan ur mig, eller vad gör du!?
Tycker det är bra att det ofta kommer upp något som du kan skriva om!Att du är en förstående person har jag redan förstått tidigare:-)
Tackar och tar åt mig som "nying"!
Men varför färgar du alla dubbelll och i före debbelll i grönt?
Eller är det min dator som vill färga dom?
langri: jo jag vet ju hela historian, och jag ser fram mot fortsättningen! Och orden har du förtjänat många gånger om. vi ses kompis.
elsa: Jag tror han vet nu:-)
rollx: Du har rätt min vän.
e: ja det har jag inget svar på:-) men dina kommentarer brukar vara kanon så det är nog inga problem.
hannaria:tack kära du. och detsamma!
stellapolaris: klart du ska ta åt dig! men det där vet jag inte med ll och det. inget som jag gjort med mening isåfall. är det någon annan som ser samma sak?
Oj så jag stavade!
Men det är så i din text. Märkligt!
Har tittat särskilt om fenomenet finns i andras bloggar, men inte!
Kan kanske vara teckensnittet? Att mina ögon gör strecken ll och i när de står tillsammans gröna?
Ett mysterium!
Bra, då vet jag! :)
Ett år, hrm, känns på ett sätt som att du alltid funnits här o kunnat läsas. O andra sidan minns jag första ggn. du kommenterade hos mig. Förstår mycket väl dina tankar kring bloggen. Känner ibland någon slags hatkärlek till min egen blogg, hihi, men kan ångra att jag raderade min gamla och det jag skrivit där.
Hoppas helgen varit bra!?
stellapolaris: mycket mystiskt! jag vet inte, men har inte hört någon annan säga det. Om du kommer på varför så får du tala om det, okej?!
rosa: japp, det är bra:-)
therese: Jag tolkar det som positivt att du känner så:-)och det känns länger sen också. och det är ju synd, men hoppas du inte får för dig att ta bort den här också. Då du!:-)
Helgen har varit okej, är på landet idag. Hur har du haft det?
Absolut positivt. Roligt, uppfriskande och även tryggt att veta att du iaf. finns här. Vidare, att jag själv inte är någon skrivarfantast/läsarfantast så att allt kommer från dej är ju det som är grejen för mig=) Tror du förstår va...?
therese: tror jag förstår så jag säger tack:-) men om du vill får du förklara dig...
Post a Comment