När jag slår på datorn har jag fått ett mail. Inget konstigt med det, men det här är ett sånt mail som gör att magen drar ihop sig till en klump, och jag drar mig för att klicka på det.
Vi var vänner förut. Eller kompisar. Vet inte hur jag ska uttrycka det. Vad jag däremot vet var att jag inte mådde bra av det. Att umgås alltså. Men självklart fanns det många saker jag tyckte jättemycket om, annars hade det inte blivit jobbigt. När jag valde att sluta umgås med honom innebar det också att jag inte kunde fortsätta träffa ett helt gäng andra kompisar. Då kändes det ändå som ett rätt beslut.
Det var också ett beslut som hade vuxit fram under flera år. Och påbörjats långt innan dess. Efter en intensiv mailkontakt där det skrevs saker som gjorde ont långt in själen blev det inte så svårt. Mest skönt.
Men tiden går. Och som det heter, "tiden läker alla sår", så vacklar jag nu.
För dagens mail var en öppen hand som bjöd upp till dans. Med helt andra regler och förutsättningar. Men jag vet inte om jag vill. Eller vågar.
Förvisso är det så att livet är för kort för att inte förlåta. Men man måste också fråga sig om det är värt det. Att väcka den björn som sover.
18 comments:
Vissa människor mår man helt enkelt inte bra av att umgås med. Jag har upplevt samma sak och oxå brytit med en vän p.g.a. att dom negativa sidorna övervägde dom underbara positiva sidorna. Jag har mått så mycket bättre efter det hände, det jobbiga är att vi har en gemensam vän som hellre skulle träffa båda samtidigt. På senare tid har jag oxå vacklat lite, mest p.g.a. att jag drömt att vi blivit vänner, att jag förlåtit, sen när man vaknar på morgonen känns det ju typ som verklighet. Men efter några timmar inser jag att det är bäst att låta det vara, jag vill må så bra som jag mår nu.
Ps. Man kan dessutom finna vänner med samma positiva egenskaper men utan dom negativa.
Hrm, svårt val. Du har så rätt i allt du skriver. Samtidigt som det kan vara svårt att chansa när man har en bild från förr med dåliga minnen, så kan man ju inte vinna om man inte vågar. Tycker din magkänsla ska få styra. Ni behöver ju inte hoppa på där ni avslutade (inte där det allra mest negativa var) utan påbörja en försiktig ny relation... Ha en bra dag Johnny! Kram.
Johnny!
Stopp...stopp...STOPP!
Elsa beskriver mina känslor (För visst är det samma vår gemensamma nemesis du skriver om?), och det jag tänkte skriva. Ord för ord.
Om det är vår gemensamma (f.d.) vän, så vill jag bara stryka under Elsas inlägg.
Personligen föredrar jag också att må så bra som jag gör nu, hellre än att ta fan i båten. För femtielfte gången i ordningen.
Du vet att det dessutom tillkommer extrakostnader.
Langri
När jag kom hem från Köln låg det ett flyttkort i min brevlåda med orden "Det vore kul om du hörde av dig". Avsändaren var min gamla bästa kompis M, nu hade hon nytt efternamn och ytterligare ett barn. Varför jag visste att det var hon var för att jag kände igen den lite barnsliga handstilen.
Jag har under många år haft famnen öppen för henne, ringt, mailat, bjudit hem, bjudit ut,,, utan vidare respons.
Till slut valde jag att radera namn och nummer. Det sved. Men insåg att vi nog växt ifrån varandra nu och det var dags att lämna vår nära vänskap bakom oss.
Nu ligger det där flyttkortet fortfarande på köksbordet i väntan på sitt öde. När hon ändå tog sig tid att hitta min nya adress så kunde hon väl ha lyft luren och ringt och sagt "Hej, det är jag,,,". Istället för att som alltid rulla över bollen till mig och låta jag vara den starka som tar besluten i vår relation.
Är det verkligen klokt att återuppta en gammal vänskap?
Man har ju en gång i tiden tagit ett beslut, om att det ska vara över. Det beslutet är oftast taget efter att ha vänt ut och in på relationen, dissikerat den i atomer, vägt dom olika delarna,,, för att till slut bestämma sig.
Gaah, det är svårt. Supersvårt.
elsa: när jag läser så känner jag precis så. tack för dina ord. det blir nog lättare nu.
therese: jag förstår vad du menar, men tror inte det går. med vissa men inte här. Tack och du med-Kram.
duvetvem:-) I know. Men ändå...du vet ju bättre än någon här ungefär hur det låter. Men jag känner som du, det vet du.
rosa: jag förstår dig, men tycker du ska skita i det. fegt av henne, men vi människor är gärna det när vi gjort något dumt. jag säger som therese, följ din magkänsla.
Men...du vet, lika väl som jag, att det där med nya regler och förutsättningar alltid är vägen tillbaka till de gamla reglerna och förutsättningarna.
Ingen bra deal.
langri: tro mig broder, jag vet.
Lita på magkänslan!
Var egoistisk och fråga dig varför?
Varför ska jag åter igen börja umgås med denna människa? Vad kommer det att ge mig? Och JA livet är allt för kort för att tillbringas med tidstjuvar och andra typer av varelser även om dom kan gnistra till någon gång emellanåt.
Tänk istället på alla människor du inte mött än, där finns någon eller några som garanterat kommer att vara värd din tid.
Det är som att plocka snäckor eller vackra stenar, när man kommer hem är det endast ett fåtal som man spar. De som slängs kan bli till guld för någon annan.
förhoppningsvis finns det åtminstonde ett mail i din inbox nu som inte framkallar samma magklump.
Mjooo, det lutar åt att skita i det. Annars hade jag nog hört av mig redan nu, varit själaglad för ett livstecken. Men,,, neh. Känslan var snarare "Jaha,,, varför?".
moddan: mycket bra. tack så mycket, jag har bestämt mig.
ellen: underbart, tack så mycket!
rosa: jag tror du kommer fram till rätt beslut.
Det är svårt det där med vänner. Ibland. Det ska ju vara lekande lätt. Det enklaste som finns. Att vara vänner. Kan tyckas. Men det är inte alltid så. När en vänskap börjar göra ont och tära på en så måste man helt enkelt se över om det verkligen är värt det? Precis som med ett kärleksförhållande. Egentligen är det inte så stor skillnade mellan ett kärleksförhållande och ett vänskapsförhållande. Men vi tar ju sällan tillbaka våra gamla ex och tror att det ska bättre "second time around"...eller? Och även om vi gör det så blir det sällan bättre. Till slut. Everything happens for a reason.
Klart att du vill vara förlåtande, men om du flera gånger tidigare sårats av personen är risken stor att så sker igen. Är personen värd att ha dig som vän?
I'll put it to you in the language of Aaron Spelling:
the bitch won't die.
Any Aaron Spelling show had at least one Pamela/Amanda/Valerie* (think Dallas/Melrose Place/BH90210). The character that manipulates, cheats, steals, hurts - usually very "cute" and "vulnerable" as well, which is why the male characters keep yielding to her, against their better judgement.
The Valerie type girl will always get away with her behaviour do to the better nature of her co-cast.
And Spelling kept them coming, in show after show. The character everyone hated. Because, cheesy genius that he was, he knew that she created conflict, and conflict is the basis of drama.
So it's up to you - if you don't mind being trapped in a bad Spelling series that runs on long past due, then this friend is truly for you.
As for me, "You don't want no drama,
No, no drama, no, no, no, no drama".
enough blackeyedpeas.
* This "her" character can also be a guy - just using Spellingish to spell it out.
therrorese: tack, jag nickar och håller med.
hannaria: ärligt talat så tror jag inte det.
swedette: Ah, underbart! Speciellt sen jag har sett ett och annat Spelling-avsnitt för mycket. Så jag vet vad du menar. Beautiful. Thanks.
Så oändligt svårt. Fråga dig själv om du skulle återuppta kontakten för din skull eller för vännens. Och vad positivt som fanns - om det räcker. För att någon förändras, så där genomgripande, det tror i alla fall inte jag på längre. Det fanns en tid då jag var övertygad om både det och att jag själv kunde agera katalysator för denna stora personlighetsdaning - särskilt när det gällde min partner. Nu vet jag bättre - eller har givit upp, välj själv...
avgrundsdjup: hoppas du får tillbaka tron. och tack för dina ord.
Post a Comment