Sitter i bilen på väg från jobbet och lyssnar på radion, Pontus Enhörning. Men det som fångar mitt intresse är ett inslag där författaren Åke Edwarsson pratar om en sak som skickar mig tillbaka i tiden.
Han berättar om en kille som inte var den mest begåvade killen i skolan, men som vid något tillfälle efter ett prov utropade något i stil med "jag var i alla fall bäst av de sämsta"!
Jag var själv ganska duktig i skolan. Jag ägnade ett minimum åt studierna eftersom idrott var min stora passion, men det var ändå tillräckligt för att tillhöra de bättre. Det jag hade svårast för var matematik. Och när vi började högstadiet fick vi göra prov för att de skulle dela in oss i grupper efter vår kompetens.
Jag hamnade i den bästa gruppen. Jag och tjugo mattesnillen. Som grädde på moset fick vi den mest fruktade läraren av alla, C O. Han var ökänd för sitt buffliga humör, men framförallt för sin förmåga att kraftigt perspirera. Mikebike uppmanade mig inför bröllopet i somras att dra på Absolut torr för att inte hålla tal med lp-skivor under armarna. Ja då fattar du va? Jag tyckte hemskt synd om honom, och gör det fortfarande. Men det var inte roligt för mig heller.
Jag hade svårt att hänga med och ville inte be om hjälp. Resultatet blev såklart att jag inte lärde mig någonting. Jag bönade och bad om att få byta grupp, men icke. "Du är tillräckligt bra, det ser du ju här på testet". Ingen brydde sig om att det där testet inte betydde ett skit för mig. Och i slutbetyget stod inte något om att jag gått i den högsta mattegruppen.
Där stod bara en tvåa. Och den log sitt skäggiga leende mot mig, och sa :
"Synd, du kunde haft en femma och varit bäst av de sämsta".
Tack så mycket Åke Edwardsson för att du påminde mig.
12 comments:
Haha, igenkänningen är total.
Mina föräldrar har citerat mig i snart tre decennier för kommentaren: ”Jag är i alla fall bäst i klassen bland de som inte pluggar!”
Hade precis samma upplevelse av matte i gymnasiet. Vete sjutton hur jag skaffade mig godkänt, men samma kenversation: du kan ju detta. . .
äsch, matte. Vem bryr sig?
Mattesnille+lp-skivor, eller lökringar, som vi kallade dem.
sigge: Skönt att höra!
swedette: Precis, vem bryr sig? Åtlökringar förra veckan:-)
Har du blivit expert på att plocka bort inlägg innan man hinner läsa dom eller?
elsa: jag skrev det under påverkan av rusdrycker:-)kändes sådär.
Haha! En klassiker :D
Haha nu blir det extra roligt :D Har du en ambivalent helg mån tro?
elsa: haha,precis!
Gick in här för att kommentera ovanstående inlägg som numera inte verkar finnas längre(?) Ville iaf. säga att jag tyckte du skrev det så fint, med känsla, som att jag kunde känna dina(?) känslor. God natt Johnny, sov gott.
therse: tack, jag velade lite med den som elsa konstaterat. jag är glad för din kommentar iallafall. sov gott.
Lurigt det där. Det är inte alltid jag kommenterar direkt på ett inlägg, ibland behöver jag fundera lite. Känna efter.
Men, man kan inte räkna med att tillfället kommer igen.
Din blogg är som livet.
ellen: jag håller med dig, är likadan. Och tack för dina ord. dina kommentarer gör bloggen bättre. och mig gladare.
Post a Comment