Ser på en gammal westernfilm, och inser att på den tiden skaffade man sig ryktbarhet genom att vara en farlig jävel. Den som drog snabbast och dödade flest. Och kanske har det varit så genom hela historien.
Idag blir man kändis genom att blogga och skriva taskiga och vidriga saker om andra. Jo, man kan skriva om mode också, men då blir man inte lika stor. Inte på samma sätt. Och man får också räkna med att bli utsatt för någon halvkändis vidriga påhopp. C. Schulman blandade in mordet på John Hron i Kode i sin hatkampanj mot modebloggaren Engla. Då vill man bara lägga ner hela skiten. I alla fall jag. Små töntar blir kändisar genom att vara vidriga människor. Fy fan!
Människor som tar sig fram genom att pissa på andra, oftast utan anledning, är något av det värsta jag vet. Mobbare. När det sker i vuxen ålder finns överhuvudtaget inget försvar. Som barn kan man skylla lite grand på oförstånd och grupptryck. Jag sa lite.
Tvåa på Bloggtoppen ligger andre broder Schulmans flickvän. Med drygt 90000 besökare på några veckor. Elaka påhopp utan finess. Och uppenbarligen går det hem. Var i ligger finessen med att skriva på det sättet? Är det för att alla vi andra är så hämmade att vi sitter hemma och tycker det är fräckt med någon "som vågar säga det alla tycker men inte vågar uttrycka"? Ungefär det var väl innebörden i dagens intervju i Aftonbladet. Hoppas det inte är så.
Ibland skrattar jag högt när jag läser en del bloggar som kan kritisera fenomen i vår tid. Men med glimten i ögat. Med stil och humor. Inte bara i syfte att väcka uppmärksamhet. Utan klass. När man skiter i att det finns en människa bakom det där man sågar. Då blir det bara platt. Och fult.
Empati. Det är väl det som saknas. Synd.
7 comments:
Min vän. Bra inlägg.
Jag känner igen din ilska.
När det gäller A. Schulmans fästmö kan jag bara hålla med dig. Hennes blogg är spekulativ och illa skriven. Inte min tekopp. Gammal skåpmat som accenturas med kuk och fitta-attityd.
Raljerande, elaka bloggar med satirisk talang tycker jag däremot om. Men för att det skall bli roligt krävs att två grundförutsättningar uppfylls: 1. Att man sparkar uppåt (eller åtminstone i sidled). 2. Att man skriver, som du säger, med finess och hjärta. Annars blir det bara (som du också skriver) platt, plumpt och spekulativt. (Ungefär som Linda Skugge bloggade, med andra ord.)
Jag tyckte inte att A. Schulman lyckades med det förut, men har ändrat åsikt.
När det gäller Calles Sch:s blogg har jag inte läst tillräckligt mycket för att ha en grundad åsikt, men "hatkampanjen" mot Engla tycker jag nog var rolig på sina ställen, överdrifterna var uppenbara. Men jag håller med dig: John Hron-grejen var dålig smak. Inte roligt alls.
Förtydligat: Riktig dålig smak.
Hur kommer det sig att skit uppenbarligen har en sådan attraktionskraft? Tja, tillåt mig att parafrasera Hjalmar Söderberg:
"Det är naturligt att dumbommarna är i majoritet bland bloggarna, de är i majoritet bland bloggläsarna."
Frågan man måste ställa sig är väl varför man bloggar?! Jag gör det för att skriva av mig, har börjat nu idag!(lite sent - jag vet) när många slutar. Ingen behöver ju läsa och absolut inte kommentera. Jag kommenterar en del, men jag skriver aldrig ner någon - det är inte "min väska". tycker det är onödigt, väljer hellre att inte skriva. Att kommetnera elakheter och förtal tycker jag ger cred till den som skrivit, att man bryr sig om vad de tycker. Att få uppmärksamhet genom att peka finger på andra är väldigt lågt och inhumant. Hoppas att du och alla andra empatiska bloggare fortsätter skriva!
langri: min vän, din kommentar är så bra att jag inte kan kommentera så mycket vidare. och jag kan hålla med dig ang. c schulman och englahistorien, men det roliga slutade där vi båda stannade.
skrivkramp: käre vän, utsökt! utsökt.
hannaria:kul att du börjat blogga och jag hoppas du fortsätter.
jag vet varför jag började blogga. att jag vet det är anledningen till att jag fortfarande gör det.
tack för en jättebra kommentar och skriv på nu. jag kommer och läser.
Å du har så rätt, så rätt! Stil och finess och glimten i ögat och man har min respekt! Man kan komm aundan med nästan vad som helst om man skriver om det på rätt sätt. Nästan vad som helst. Men inte allt. Jag har överhuvudtaget inte brytt mig om de Schulmanska bloggarna, eller deras familjemedlemmars. Som langri sa, spekulativt och illa skrivet. Undar hur de får så många besökare...? För att de hamnar i Aftonbladet?
therrorese: ja kanske är det svaret. i övrigt tycker jag som du.
Post a Comment