Från en annan sida

- Jag gråter för att jag inte förstår. Jag försöker få ihop det, men det går bara inte. Jag vill inte!
De sista orden kom ut i en gäll, lite pipig ton. Hennes tårar rann nerför de bleka kinderna. Näsan var täppt och hon mådde inte bra. Ville bara rusa ut, men ändå inte. Då skulle allt vara över. Hon skulle inte kunna komma tillbaka, även om hon ville. Kärleken hade lämnat den här lägenheten. I alla fall så länge hon fanns kvar. Om ett tag skulle någon annan komma hit med hjärtat fyllt av kärlek, och sinnet lika fyllt av lust. Någon annan. Inte hon.

-Jag vet inte vad jag ska säga mer...allt är redan sagt, jag vet inte vad jag ska säga för att göra det lättare eller bättre. Du...
Han tittar på henne där hon sitter vid köksbordet. Han känner ingenting. Det var längesedan han gjorde det. Om hon bara ville gå...Köksklockans tickande lät som kyrkklockor i hans öron. Tick, tick,tick. Varför går hon inte?

Allt hon vill är att han ska hålla om henne och säga att allt är bra. Att det här var ett stort misstag, de behöver bara rätta till det som inte stämmer. Sedan blir allt bra igen. Varför gör han inte det?

-Kom igen nu Malin. Du måste gå nu. Jag orkar inte mer, snälla gör det inte värre. Okej?
Han reser sig upp, stolen skrapar hårt mot golvet när han skjuter in den till bordet och ställer sig bredvid henne. Hon reser sig till slut, men struntar i att skjuta in sin stol. Utan ett ljud går hon ut i hallen, tar på sig skor, halsduk och jacka. Med tårarna fortfarande rinnande öppnar hon dörren, tar sina väskor och går. Utan att säga ett ord fortsätter hon nerför trapporna. Den tunga väskans rem skaver mot axeln, men det bryr hon sig inte om.

Han kommer ändra sig, tänker hon på väg mot bussen. Om ett tag kommer han inse att det är vi, att vi hör ihop. Jag vet att han älskar mig. Precis som jag älskar honom. Han har säker börjat ångra sig redan. Ska bli skönt att höra honom be mig ta honom tillbaks...Hon log lite för sig själv vid tanken.

Gud vad skönt, trodde aldrig hon skulle gå, tänker han inne i lägenheten. Öppnar en öl och sätter sig i soffan. Undrar varför jag inte gjorde det här tidigare? Det var evigheter sedan jag såg på henne och tänkte att jag älskade henne. Kommer inte ens ihåg när. Eller om det någonsin varit så...