Vi drog våra optimistjollar på kärror ner till vattnet. Med vana händer riggade vi våra farkoster, lät dem glida ut i det svala havsvattnet, och sköt ifrån med en liten kick mot sandbotten. Kände hur vinden fyllde seglen och förde oss ut genom rännan i hamnen och vidare mot öppet hav.
Hade man riktig tur friskade det i så att man fick kränga över relingen, med fötterna spända i banden som löpte i båtens mitt. Det var en underbar känsla när havsskummet stänkte över mig och svalkade eller kylde ner, beroende på dagens temperatur.
Det var fina dagar, det var det.
Vi samlades på någons gräsmatta i stort sett varje kväll. Vi spelade fotboll, burken eller rövstå. Den sistnämnda tror jag var en lokal företeelse, där en boll skulle kastas på kroppen. Man satt på rumpan och försvarade sig med fötterna, därav namnet, rövstå.
Eller så cyklade vi runt området och lekte jage med cyklarna och tog fast någon genom att kasta en tennisboll på dem.
Det var fina dagar det med.
Ibland stack vi ut i skogen och byggde en koja. Lekte krig, indianer och cowboys, eller annat som barn gör.
Emellanåt satt vi bara tysta och åt hembakta bullar och drack O´boj.
Det hade sin plats det med.
Det kan hända att det regnade ibland, att cykeln fick punktering, eller båten kapsejsade, kanske förlorade man en fotbollsmatch där på Jonas gräsmatta.
Jag vet inte, för det är inget jag minns.
För det var fina dagar, det var det.
4 comments:
Vi ägnade oss åt rövstå i Gbg också. Kanske är det en västsvensk lek?
Anders: Jag antar det. Vi kanske ska ta en match?
:-)
//J
Jag kan se det framför mig... Undrar om våra barn kommer att ha samma barndomsminnen eller om det bara blir om Wii, mobiltelefoner och andra materiella döda ting...
// M
M:Det kommer nog inte vara samma, men jag tror upplevelserna alltid slår de döda tingen.
/J
Post a Comment