Friday, November 14, 2008
Varför?
Det finns stunder i livet då inte solen skiner lika starkt. När dess strålar inte riktigt förmår tränga igenom och värma oss, så som vi behöver. För att kunna fungera, vara människor som ser och hör, känner och ja, lever. Man kan fråga sig varför, men det kanske är nödvändigt. För frågan är, om det alltid vore vackert väder, skulle vi uppskatta det då, på samma sätt? Att känna stark smärta är ett utomordentligt sätt att separera sig, inte bara från solen, utan det mesta av glädje. Tankar blir mörka, energin slutar pulsera och lusten gör sig osynlig. Varför? En berättigad tanke, men som sällan leder till något svar. Bara längre bort från solen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Ja visst är det konstigt, och orättvist. Men det är livsvillkoren. Åtminstone för de flesta. Och somliga går genom ett helt liv med solskyddsfaktor 20 mot glädje...
Näämen...visst veet du väll att uppskatta nörkret för om du int ser de så får du ingen förnimmelse om de underbara ljuset när de väl kommer...men de kommer först efter accepterandet av de mörka?
vad smart den där anders är... men du då, hur är det? dags för gula solbrillor (underbar färgterapi)?
anders: well put my friend!
stella s: jag vet det, min kära, absolut:-)
kate:han bara låtsas :-) Närå, det är han. Det är utmärkt, inga brillor needed. Det var bara en passus ur en bok.
Blåa Torsdagar Suger Fett.
Det var nån i min absoluta närhet som sa att den enda anledningen till att vi svenskar pratar om vädret är för att vi ju HAR väder att prata om. Om vi inte hade vädrets olika skiftningar - precis som med allt annat i livet, så skulle vi ju inte känna någon skillnad.
Jag tror att det kan vara lite bra (ibland) med några nederlag till och från, för att kunna uppskatta det goda här och var.
Om jag får tycka :)
Kram
Kate: suger fett gör dom!
Vanja: Du är alltid välkommen att tycka, när du vill! Kram :-)
Post a Comment