Wednesday, September 17, 2008

Anasisanasstill

"Jag tycker Albert och Janne ska spela där framme. Det är mitt lag i allafall" Thomas Pettersson sitter och drar den laguppställning han anser ska starta i första matchen. Vi är sjutton år och sitter på nattåget med destination Tyskland och ska representera IFK Göteborg i en internationell cup. Och faktiskt, vi dricker öl. Tillsammans med ledarna. Idrott är bra på många sätt, men inte håller det en borta från alkohol, det kan jag försäkra.

Men det var inte det historian handlar om. Nej, den här Thomas Pettersson var nämligen min store antagonist, en orm hal som nyspolad is med oslipade skridskor. Som var din bäste vän framför dig, men snackade ner dig så fort du vände ryggen till. Brrr.

Den där natten i tåget mot Tyskland, hade vi precis fått laguppställningen till första matchen. Han hade blivit kaxigare då, och vågade alltså inför mig och alla andra säga att han inte tyckte att jag skulle spela. Det var faktiskt riktigt skönt. Fast ännu skönare när tränaren, Tony, replikerade med "Tur att det inte är du som tar ut laget då" som svar på hans uttalande.

Jag hade en riktigt dålig säsong bakom mig. Skador och annat hade gjort att jag inte alls spelat på normal standard. Tränarna hade trots allt fortsatt förtroende för mig, och visade det genom att utse mig till kapten. Jag tackade för förtroendet och gjorde tre mål i första matchen. Till unge herr Petterssons förtret.

Kom att tänka på honom i helgen. Eller, det var egentligen farsan som tog upp ämnet. Min far har en stor faiblesse för att prata om min alltför tidiga avgång från idrottsscenen. Men det roliga var att efter tiden i Blåvit hamnade vi återigen i samma lag, BK Häcken. Inför första matchen med nya laget frågade tränaren om det var någon som brukade slå frisparkar? Thomas Pettersson hojtar högt: "Johnny tog alla frisparkar i Blåvitt, han är grym på det."

Det sa duns när min haka slog i golvet av förvåning. "Okej,"sa tränaren, "hur är det med straffar då, någon van strafflägare här?"

Thomas säger återigen, "Johnny slog alla straffar också, han är grym på det."
"Okej, då kan du göra det idag med Johnny" säger tränaren till mig.

Jag tittar förvånat på Thomas och undrar vad fan han är ute efter. Han bara flinar.

Det gjorde jag med lite senare, för vi vann med tre noll och jag satten frispark och en straff. Men det spelar ingen roll. He´s still an ashole.

Och att jag tänkte på honom när jag hörde den här låten är väl symtomatiskt...

Volbeat-Still

6 comments:

Anonymous said...

Ha-ha! Har du haft med honom att göra sedan också, eller är det bara gamla minnen som flutit upp? (Apropå gamla arslen, så inspirerar du mig nu att ta upp ett par ur mitt förflutna och hyvla av dem i det pågående romanbygget. Det ska bli skoj!)

Johnny said...

smyg: Nej, men jag har hört andra berätta historier, jag har dock hållit mig undan:-) Bara gamla dammiga minnen som kom upp.
Jag tycker det ska bli skoj att läsa när du hyvlat färdigt. Och det är roligt om jag får inspirera tillbaka ibland. Have a nice day!

hannaria said...

once an ashole always ...

Gôtt att du drog in de där två målen.
Att kunna leverera när det som bäst behövs är få förunnat.

Anonymous said...

Hehe, du har många härliga "In your face"-historier på lager från forna tider.

Äntligen helg, äntligen sovmorgon! Hoppas du får en trevlig helg!

Anonymous said...

hannaria: Tack, du är en av dem, det vet jag.

elsa: gött eller hur:-) Tack detsamma.

//Johnny

Anonymous said...

Tak for en interessant blog