"Jag fattar inte varför man ska hålla på och rota i sån där gammal skit, vad spelar det för roll nu?"
Det där har jag hört många gånger när jag pratat med folk om terapi. Själv har jag aldrig sett på det så. Jag har alltid varit nyfiken på att förstå varför jag gör som jag gör. Att hitta de där sakerna som leder framåt, som gör att man kan undvika att hamna där igen. Att utvecklas som människa helt enkelt. Både för sig själv, men också för dem runt omkring, dem som betyder någonting.
Lika kul tycker jag det är att hjälpa andra att hitta de där guldkornen som helt plötsligt öppnar en helt ny dörr, med ett helt annat livsinnehåll bakom. Det är svaret till dem som brukar fråga hur man orkar lyssna på andra människors problem och elände. Att det finns en anledning till att de har de där problemen, men det finns också sätt att bryta mönstren och leva ett bättre och skönare liv. Och det är en fantastisk upplevelse när lampan tänds i huset mitt emot. Jag lovar.
18 comments:
...och vill man nu inte "hålla på att rota i gammal skit" kan man ju satsa på KBT i stället och bry sig om sitt eget och låta andra "rota i gammal skit"
elsa: jo, men för mig är kbt en naturlig del i ett naturligt förlopp.
Jo men jag menar mer att om nån nu tycker att man inte ska rota i gammal skit så kan dom ju strunta i det och ist prova på KBT och så kan dom låta dom som vill "rota i gammal skit" (jag håller inte riktigt med dom om att det är att rota i gammal skit) göra det. Så länge man inte blir skadad av det tycker jag man ska få göra det...detta är alltså inte riktat mot dig utan dom som påstår att det är att rota i gammal skit...haha...detta blev ju omständigt... :D
elsa: det är lugnt, jag fattar:-)
Det som skrämmer är enkelt att avfärda.
Själv skulle jag vilja tända lampan i fönstret, men jag är så jävla rädd att det ska bli överhettat och börja brinna. Att stänga inne skiten har fått mig att överleva så här långt, skrämmer att inte veta hur jag skulle vara tvungen bära sig åt om skiten plötsligt fanns ute i det fria.
Förstår din fascination.
Vad är KBT?
glykofag: och jag förstår din rädsla, och att du fixar det om/när du känner det är tid.
rosa: kognitiv beteendeterapi.
Ahaaaaa. Jag gick på kognitiv när jag var sjukskriven, var kanon. Där "rotade" vi inte i gammalt. Fokuserade på här och nu, hur jag skulle tagga ner och komma i balans med mina känslor. Vet inte om hon följde läroboken direkt. Men för min del var det kanon. Därför är jag tillbaka, starkare än någonsin(?).
Jag testade det klassiska "rota" först, men kom snabbt fram till att det inte var den skon som klämde. Det var dom nya skorna som satt illa. Lite väl höga klackar kanske, blir stappligt och osäker gång då.
Haha, jäklars vad fint att jämföra livet och känslor med skor och klackar.
Visst gör det ont ett tag när knoppar brister...men sen - att få se glädjen hos den andra....att få uppleva befrielsen bara för att man kanske bara ställde en liten fråga som öppnade alla dörrar - ett ifrågasättande som tände alla lampor?
DET är ens egen belöning för att man tog sig tid att lyssna...
Är ingen teurapeut men har haft och har många vänner att lyssna till - och kan endast säga att ibland så sker mirakler...
Tycker om det du skriver...även om min egen blogg kanske är motsatsen till din? Fnurriga inlägg av mina olika personligheter...något splittrat kan nog många tycka...men JAG vet - och det räcker!
;)
Tycker om när lampan tänds hos mig och jag vet att jag kommit ett steg närmare lyckan. Kan inte förstå dom som väljer att inte rota. Jag längtar till nästa vecka när jag ska få träffa min terapeut igen.
rosa: bra att det funkade. och skor och tjejer brukar också funka:-)
stellapolaris: det brukar inte spela så stor roll vem man pratar med, bara förtroendet finns där. och jag gillar in blogg, det finns mycket bakom det som du kallar fnurrigt, det märker jag. kul att du gillar det jag skriver!
hannaria: det verkar som du hittat rätt, och det är bra!
Du verkar lite blödig ;) (tänker på paul pott-historien) så den här gulliga historien kan säkert passa dig: http://www.aftonbladet.se/karleksex/article1217111.ab
Mig passade den alldeles utmärkt, härlig söndags"underhållning". :)
Att vara "blödig" handlar kanske om att tillåta alla känslor att finnas...att acceptera båd de svarta och ljusa sidorna...att det ena inte kan uppskattas till fullo om det inte finns en motsats att jämföra med?
Jag tillhör de "blödiga" också och det är jag stolt över...
;)
elsa: blödig eller inte, jag gillade den verkligen:-)
stellapolaris: mycket bra förklaring, jag köper den rakt av.
stellapolaris>> Det är för att man _ska_ vara stolt över att vara blödig, det är något positivt...fast din förklaring av ordet fattade jag inte...hehe...är kanske för ung och oerfaren för det. Jag menade nog mer någon som kan "känna" och Johnny känns (i det han skriver) som en kille som kan känna och som vill känna...och det bekräftades väl av att han gillade historien :)
Förresten är det nån av er som är konspiratorisk när det gäller den där historien? Jag bara sitter å väntar på att nån ska säga "Hah! Vi avslöjade dom, det var inte på riktigt!"..anledningen till den tanken är nog att jag såg att hon var "aspirerande"(?) skådis..
Kanske läste jag lite för snabbt Elsa och missade att du menade att det var positivt...men nu vet jag ju :)
Min förklaring? Om jag säger så här....om du inte har upplevt mörkret så kan du inte heller uppskatta ljuset..som motsaternas förening...klyschor, jo visst, men alltid sanna...
Det ena kan inte existera utan det andra...
Kram på dig!
elsa och stellapolaris: skönt att se att ni redde ut det där. jag gillar er båda och är glad för era besök. och för att ni tror bra saker om mig. tack.
Post a Comment