usb-uttag i skallen, tack.

Tänk om man kunde stoppa in ett usb-minne i skallen.

Då skulle jag ha skrivit ett par hundra böcker vid det här laget.

Det är så roligt att skriva, men hur fort man än hamrar så går det inte...så fort ändå. Det är frustrerande tycker jag.

Det är därför jag inte läser mer än vad jag gör heller. Det tar för lång tid att komma fram till poängen.

Därför kommer nog inte det jag skriver heller i framtiden bli några tegelstenar. Under sommaren har jag skrivit två manus, och de är i den storleken jag själv tycker om. Såna som kan bli klara inom överskådlig framtid.

Men man vet ju aldrig. Med åren kanske tålamodet växer, och böckerna med det. Får väl helt enkelt vänta och se.