Thursday, May 29, 2008

Fiske, Brad Pitt och annat.

Jag tror det var 1992, och jag gick på bio tillsammans med sju-åtta grabbar i samma ålder. Det var inte någon vräkig Hollywood-action med Arnold S, utan en film med mer substans, om man säger så. Brad Pitt var en stjärna i stigande, och under den kvällen trollband han oss med sin storslagna karaktär av den äventyrslystne yngre brodern.

Det var en så bedövande vacker film, där huvudingredienserna var två bröder och deras uppväxt med sin hårda men rättvisa pappa, byns präst. Men han var inte bara präst, han ägnade lika mycket tid åt sin andra stora passion, flugfiske. Den passionen förde han vidare till sina båda söner. Många timmar ägnades åt att uppnå den perfekta rytmen.

Till bedövande vackra vyer av det storslagna landskapet kring bergen i Montana, hypnotiserades vi morske män av slowmotionbilderna på fiskelinans dans över vattenytan. Och floden flöt verkligen fram.

Skådespelarna gjorde det hela till en så stark upplevelse, att vi efteråt var alldeles upprymda, som små barn som precis upptäckt något de inte varit med om tidigare. Det stämde ju också ganska bra.

Jag såg den filmen häromdagen. Det var första gången sen den där kvällen för...längesedan, och till min glädje tyckte jag lika mycket om den. Vacker, storslagen, dramatisk. Och Brad Pitt.

Att det sedan är en sann historia gör den knappast sämre. Jag har alltid älskat filmer som är tagna ur verkligheten. Det gör jag fortfarande.

A River runs through it

5 comments:

Anonymous said...

Mmmm, najsig film det där. Så var även "Höstlegender" med Mr Pitt. Yummie! :0)
/Yasmine

Anonymous said...

Yasmine: Ja jag gillade höstlegender också. Ganska liknande stämning, och samma omgivningar.

//Johnny

Anonymous said...

Nu har jag sett den, och den var precis så bedövande vacker som du beskriver den. Älskade öppnings- och slutscenerna med Redfords berättarröst. Ren poesi. Tack för tipset, Johnny! /Anders

Johnny said...

Anders: Visst är det grymt! Kul att du gillade den, har ju fått så många tips av dig.

Anonymous said...

Jag älskar sanna historier, gör det mycket lättare att känna sig in i filmen. Men sen kommer det alltid nån jävel som ska berätta att sanna historier inte är sanna utan bara en liten del av dom är sanna...då slutar jag lyssna :)