Friday, October 31, 2008

Sängkamrater

Det finns ganska många kort på mig som barn, vissa med rufsigt hår och sömndruckna ögon. Det finns faktiskt ett sånt från varje år på dagen 14 april, nämligen min födelsedag.

Där finns tårta, kakor, saft, två extremt trötta tonårsbröder, en alltid lika irriterande morgonpigg pappa...och ett paket som alltid innehöll samma sak: fotbollsskor. Visst fanns det några andra paket också, men det där var det som alltid fanns där. Inklusive benskydd.

Eftersom min födelsedag inföll i samklang med den årligt stundande seriepremiären var det väldigt förnämligt att få nya, svarta, läderdoftande dobbskor att beträda den nyklippta gräsytan med. Nya skor, nya förväntningar.

Jag brukade sova med skorna bredvid mig i sängen första natten. Kanske lite konstigt, men det kändes rätt då. Och som barn struntar man ju i vad som anses rätt. Man gör det som känns bra.

Även om det var längesen jag spelade själv tycker jag fortfarande väldigt mycket om att besöka sportaffärerna och plocka ner, vrida och vända på årets modeller av fotbollsskor- Stoppa ner näsan i och känna doften. Sluta ögonen och se sig själv springa ut på den gröna planen, doften av nyklippt gräs och liniment i näsan, det underbara ljudet av vristen som träffar bollen med ett lätt smaskande och se den flyga genom luften och hänga för en kort sekund i nätmaskorna innan den retfullt trillar ner på marken bakom den svärande målvakten...

Idag gick jag dit, vände och vred, och tog ett par. För nu har jag en anledning igen. Visst, jag är tränare, men vadå, man måste visa dem, eller hur? Då krävs bra utrustning så det inte blir fel naturligtvis. Viktiga saker.

Får se om de får sova i dubbelsängen i natt...

Sunday, October 26, 2008

Det spelar ingen roll vad vi fått lära oss är rätt eller fel sätt att reagera på,

känslomässigt är vi ändå dom vi är.

Våra sanna känslor går inte att förtränga, lura eller inte låtsas om. Inte utan att vi tar stryk fysiskt.


Så idag har jag varit avundsjuk, bitter och känt mig avvisad. Grinat. Svurit.


Om det känns bättre? Fan vet.

Friday, October 24, 2008

"Burn ticket before buying it"




Jag skulle kunna tänka mig att lista mina tre favoritskådisar på följande sätt:


1. Brad Pitt

2. George Clooney

3. John Malkovich


Okej, jag är inte helt säker, men allihopa finns med i toppen. Ja, jag sa på min lista, så det så.


Så när en cineast som jag med stor förväntan slår sig ner för att se alla tre spela stora roller i bröderna Coens senaste rulle, ett faktum som bara det brukar borga för en helgjuten stund framför vita duken, konstaterar jag tyvärr att högt ställda förväntningar i stort sett alltid innebära att man lämnar filmen ...otillfredsställd


Brad Pitt har garanterat aldrig varit töntigare och blekare, Clooney likaså, och Malkovich...ja han är väl okej. Han kan nog inte vara sämre än okej. Hög lägsta-nivå som töntiga fotbollstyckare brukar uttrycka.


Även i övriga roller finns många kompetenta namn som Frances McDormand och Tilda Swinton. Men det hjälper inte. Tilda är förvisso ganska rolig som stiff, engelsk känslokall bitch. F D spelar över som alla de andra.


Jag vill tillägga att jag var på riktigt gott humör när jag såg den, alltså inget sådant att skylla på. Jag ville nog mest tipsa dig om att det finns bättre saker att slösa bort en hundring på. har du en annan åsikt hör jag gärna den.


Ha en trevlig helg. Oavsett om du ser den här pajasfilmen eller gör något annat kul i höstrusket.

Thursday, October 23, 2008

Kiss my big, white ass, biatch!

Nä. Det blev torsk igen. 2-o i baken. Spelet var absolut jämnt, vi hade två målchanser, det andra laget likaså. Men det gäller att sätta dem också. Och att rädda dem. Det är största problemet just nu.


Det var kallt, halv storm, nästan november, mörkt, i en Göteborgs tristaste förorter. Kortedala. På samma plan blev jag nästan idrottsinvalidiserad av ett sjukt gäng som trodde fotboll handlade om att göra mos av dem med randiga tröjor.


Jag tappade lusten idag. Antagligen handlade det till en del om mina känslor efter ett samtal med min före detta under dagen. Vid konflikt=när jag inte håller med, drar hon fram sitt ständiga ess ur den exklusiva rockärmen; Pengakortet. Pinsamt, barnsligt, småaktigt...jag kan komma på många etiketter att klistra på hennes panna. Men vad hjälper det?


Det märkliga är bara att man fortsätter orka bry sig, bli upprörd. Tänka tanken att om situationen var omvänd skulle jag aldrig bete mig så mot dig, det ligger bara inte för mig. Och det gör mig så glad. Det gör mig så rik. Och dig, ja dig behöver jag inte längre bry mig om. Det är jag så obeskrivligt tacksam för.

Tuesday, October 21, 2008

Rosa.

Klockan är halv två på natten, och jag vaknar av ett barn som gråter och ropar så där hjärtslitande efter sin mamma som bara förtvivlad längtan kan åstadkomma. Jag drar mig ur den koma jag lyckats uppsöka under åtminstone två timmar.

Vi har min dotters femåriga lillasyster på nattbesök. Hon har tjatat i evigheter om att få sova över hos oss, och idag blev det äntligen av. Men som alltid när kvällen övergår till natt och det är dags att sova, då är det inte lika roligt längre. Då längtar man ibland efter mamma. Jag vet.

Jag lägger mig på madrassen bredvid och berättar en historia, som för övrigt finns här på bloggen, om när jag och TP blev mörkrädda mitt i natten och fick sticka hem med båten i månens klara sken. Lillasyster låg bredvid storasyster och storasyster höll sin pappa i handen. Efter en stund hördes tunga, avslappnade andetag igen. Den stora flickan lutade sig lite över sängkanten, kramade min hand, och viskade "du är världens bästa pappa, jag älskar dig mest i världen." Då spelar inte sömnbrist så stor roll.


På morgonen låg vi och pratade lite allihop, jag ville inte att hon skulle känna sig dum eller ha det som ett jobbigt minne den lilla, och då sa hon att "Ja men jag sa så för att jag tycker så mycket om min mamma, och när jag blir rädd vill jag ha henne." Underbar liten flicka, och värmande att höra.


I övrigt lyfter jag på hatten för Marcus Birro. Jag har under åren haft blandade åsikter om honom, men i debatten kring Katrin, Alex x, har jag läst några strålande inlägg av honom. Äntligen någon som tar upp det sjuka faktum att vissa, nämnda Katrin är väl det mest lysande exemplet tillsammans med bröderna S, gjort en karriär på att vara elaka och vidriga mobbare. Deras respektive bloggar har t o m varit störst i Sverige. Inte för att någon av dem kan skriva bra, med undantag för Alex, utan för att de är elaka och spyr galla över andra människor. Vilket arv att lämna efter sig. För första gången har någon sagt ifrån, och det verkar ärligt talat som om hon inte fattat att det varit fel. Förrän nu. Tack Marcus.


Eftersom helgen bestod av prinsessor och Barbies, och en kraftig överdos av färgen rosa, ser bloggen ut som den gör. Åtminstone idag.

Friday, October 17, 2008

Okej, jag fattar.

Jag fick ett refuseringsbrev idag, med följande innehåll;

"Hej, jag har läst ditt manus till "Märkes....". Tyvärr. Sällan har jag önskat mer att jag valt ett annat yrke, att jag spenderat min tid på annat än att läsa sån här skit. Det får mig att åldras i förtid. Jag kunde se hur de antalet grå hårstrån ökade under tiden plågan pågick, rynkorna i ansiktet blev tydligare och jag är tacksam för att jag redan börjat äta antidepressiva.

Det enda som var positivt var att den inte var så överdrivet lång. Det tycker jag du ska ta med dig i din fortsatta skrivarkarriär. Fast skriv då ännu kortare. Helst inte alls. Då kommer du komma till din fulla rätt.

Och om du ändå skulle få för dig att göra det; skicka det inte till mig. Tack.

Med vänliga hälsningar

.....

Thursday, October 16, 2008

Eller?

Jag såg Johan Plate på teve. Han är mental tränare, flitigt anlitad bland elitdrottare i Sverige om inte annat.

Han sa en väldigt intressant sak, nämligen ; "Den bästa mentala träningen är den fysiska träningen."

Att när vi är i bra fysisk form mår vi också bättre psykiskt och presterar bättre på alla plan.

Jag vet en läkare som sa till en patient som gick i terapi hos en psykolog för 700 kr i veckan, att "köp dig ett golfset och lägg pengarna på att spela några rundor i veckan. Jag lovar att du får mer för pengarna."

Vad tror du?

Sunday, October 12, 2008

Flintis är ju bra. Liksom.

Efter att ha sett två avsnitt av singelmammorna som söker en ny lekkamrat till sig och barnen konstaterar jag två saker:

1. Ett ord har förstört det svenska språket och låter mer obildat och störande än en göteborgare på uppåttjack; Liksom.
Jag försökte räkna hur många gånger ordet användes idag. Det var en chanslös uppgift. Jag har aldrig varit språkpolis eller försökt rätta människor som inte ber om hjälp. Men i stort sett varenda mening avslutas med...liksom. "Han är jättetrevlig och snygg liksom."
"Hon är glad, pigg...sen ser hon ju bra ut liksom." Det låter så förbannat dumt. Vad betyder det? I de flesta meningar ingenting. Bara ett utfyllnadsord. Bara bajs.

2. Det är ett plus att ha så lite hår som möjligt. Måste vara rena drömtiden att leva i för alla män med tidigt håravfall. För alla som säljer peruker och liknande bör det vara tvärtom. Bättre blank än pank.

Thursday, October 09, 2008

Proud, I am.

Det är torsdag, och därmed match. Som vanligt nuförtiden. Idag var det bortamatch på Kvibergs konstgräs mot ett lag som vi förlorat rätt rejält mot förut.

Men det är andra tider nu. Sen den där magiska kvällen jag skrev om sist spelar tjejerna fotboll. På riktigt.

Därför ledde vi i halvtid med 1-0 och spelade riktigt bra. Tyvärr bjöd vår målvakt generöst på två gratismål som den värsta After Workbuffe'n, och med fem minuter kvar ligger vi under med 2-1. Då utnyttjar vi den nya regeln och tar time-out. Efter ett bra peptalk går dem ut och gör ett kanonanfall och avslutar med ett vackert mål. 2-2. Ännu en lycklig poäng i ryggsäcken. Underbart. Glädje. Skratt.

Dagens märkligaste: Precis innan matchen ska blåsas igång ropar jag till domaren, en gråhårig gentleman i pensionärsåldern med italiensk brytning, att jag vill springa in med kaptensbindeln till E som glömt den. "Visst, jättebra, gör det" säger han. Inget konstigt i det. Men när jag springer förbi daskar han till mig stenhårt i röven. Så det bränner till ordentligt alltså.

Alla reagerar, utom jag som håller masken stenhårt. Alla tyckte det var fantastiskt roligt. Själv tyckte jag det var alldeles...underbart:-)