Friday, September 29, 2006

Äntligen fredag!

Ja det är väl ett av de vanligaste uttrycken i människans språkliga bibliotek. Äntligen fredag! Hur många gånger har Du inte sagt det själv? Äntligen fri från jobb och plikter, iallafall i ett par dagar. Sms:en plongar in med förfrågningar om after work med polare eller jobbarkompisar. Om man har tur alltså! Men låt säga att man har det, och är singel och som i mitt fall barnfri varannan vecka, ja då kan det verkligen vara Äntligen fredag! Ut på något ställe med fri buffe´och två för en i baren, starta klockan fem och var hemma vid elva. eller två. eller fem. Allt beror på vad som händer, eller inte händer. När jag tänker på det så är det inte så stor skillnad mot när man var tjugo...förutom att skadereparationerna dagen efter tar längre tid. Att återhämta sig alltså. Nu kommer jag till det jag tänkte på från början...att vi är inte tjugo längre. Snarare mellan trettiofem och fyrtiofem. Vem hade trott det när man var tjugo? Att man fortfarande skulle stå där i baren och sjunga med i någon odödlig Uggla-klassiker. Eller rusa ut på dansgolvet och röra sig okontrollerat till någon åttiotals-dänga!

Men för oss som inte hittat rätt ännu, som inte slagit ner våra bopålar och gått in sambosymbios, för oss är det ju skönt att det finns alternativ. Och för den delen hoppas jag att det alternativet inte upphör om/när singellivet är över. Fast kanske skippa hemkomst vid fem. Brukar inte vara populärt.

Monday, September 25, 2006

Sagt av en god vän:

"Jag saknar den tiden då män var män, och kvinnor tyckte om det"

Saturday, September 23, 2006

I ett mångkulturellt Sverige

Följande utspelar sig en eftermiddag i det "goa Göteborg":

En man som inte är av svensk härkomst kliver på spårvagnen vid Järntorget. Utan att stämpla fortsätter han in i vagnen på jakt efter en sittplats. En äldre dam noterar att han inte stämplar och raljerar högljutt över detta. Kommentarer som "jaha, typiskt såna där", och "komma hit och ta för sig det kan dom, men göra rätt för sig, nähä då", hörs från tantens sura trut. Mannen ifråga tar ingen notis utan sätter sig på sätet bakom "sur-Ada". Under färden fortsätter hon sitt muttrande om utlänningar, moral m.m. Lite längre fram på färden kliver två kontrollanter på vagnen. Tanten plockar med triumferande min fram sin köpta biljett och håller den i handen framför sig, så att alla kan se att hon har iallafall betalat. Utan ett ord lutar sig den utländske mannen fram, tar tantens biljett ur hennes hand, stoppar den i sin mun, tuggar...och sväljer!

Hon tappar allt, börjar se sig om efter hjälp, men inget stöd finns att få. När biljettkontrollanten kommer fram och frågar efter biljetten, stammar hon fram "haha..han tog biljetten och och...åt upp den! Det är sant, fråga dom andra här"! Kontrollanten ser sig omkring, men alla övriga passagerare har vänt sig åt andra håll, medans de knappt kan hålla sig för skratt. Hans kollega som började bakifrån i vagnen har kommit ikapp och frågar vår utländske vän om biljetten. Med vänlig min sträcker han fram sitt månadskort! Kontrollanten tackar, mannen stoppar ner sitt månadskort, samtidigt som tanten tvingas kliva av vagnen högröd i ansiktet.

Hoppas hon fick med sig något mer hem än böteslappen på 700 kronor!

Wednesday, September 20, 2006

När man inte kan sova...

då börjar man tänka på saker. Saker som man kanske annars inte gör. När jag läste till socionom så diskuterade vi en viktig faktor som saknas i nutida människans liv. Tid för reflektion. För de flesta går tåget alldeles för fort. Måste hit, måste dit, måste det och...ja det blir bara ingen tid över. Och ju högre aktivitetsnivå vi snurrar upp vår hjärna på, desto sämre fungerar vi. Tappar fokus.

Okej, det var inte det jag tänkte skriva om egentligen, utan jag låg och tänkte på hur annorlunda det är att vara barn idag. Ja mot när jag var liten alltså. Jag är ändå bara trettiosex. Men när jag var liten så fanns inte ens video. Jag tror jag var tio-elva år när vi skaffade video. Vi var de första i mitt område så man var ju rätt poppis då. Hyrde på Siba gjorde vi. Det var helt grymt! Hajen var den första vi såg. Vågade inte simma ut på öppet hav på två år, men häftigt var det. Burt Reynolds, Trinity&Bud Spencer hette några av den tidens hjältar. Nu blåser vi snuten har man ju sett några gånger. Nu ser man på DVD med hemmabio, surroundsystem, plasmaskärmar stora som Filmstadens mindre salongsdukar.

Dator visste man ju inte ens vad det var. Min bortskämda granne fick en commodore 64 som vi spelade spel på, det var ruskigt fräckt kan jag säga! Tyckte vi då. Min dotter är tio år. Hon har vuxit upp med alla dessa prylar som en självklarhet. Hon fick en mobiltelefon förra veckan. Jag köpte min första när jag var tjugosex. Galet. Men jag antar att när hon och hennes kompisar inte kan sova en natt när de är trettiosex, då kommer de göra samma reflektion. Fast med andra saker. Undrar vad det blir. De kanske rentav gör revolution mot all teknik, alla måsten. Dumpar mobiler, datorer och e-mail. Kanske går tillbaka till ett bondesamhälle. För att får ro i själen igen. Kanske skulle prova det själv...

så fucking typiskt...

Var och handlade idag. På stormarknad. Sedan jag blev vuxen för några år sedan så kollar jag alltid kvittot när jag betalat. Men eftersom det aldrig blir fel så skippade jag det idag. Ja, egentligen så var det för att jag hade handlat så mycket, lyft upp alla kassar och börjat gå innan jag kom på det. Sen var det försent, det var bara att ta sig till bilen fortast möjligt. När jag väl satt i bilen, långt, långt från kassakillen jag handlat av, kunde jag förstås låtit bli att kolla. För jag visste att jag inte skulle orka gå in igen. Men jag kunde inte.Hålla mig. Såg bra ut.Nästan. Tror ni inte att snubben dagit chokladmjölken två gånger! Trettitvå spänn kostade den. Ska drickas med andakt. Tillsammans med havrekakor.

Tuesday, September 19, 2006

Tvättstugan...

I vår tvättstuga är det tillåtet att boka max två timmar i rad, alltså ett pass. De flesta av oss hinner inte tvätta på den korta tiden så det är okej med dubbelpass. Har vi bestämt tillsammans. Nu är vår tvättmaskin trasig så vi får gå till en annan tvättstuga och dela med dem. Kommer dit och ska försöka hitta en tid som passar. Helt jävla omöjligt! Och varför? Jo i denna tvättstuga huserar tydligen någon som extraknäcker som Västra Frölundas materialförvaltare eller något liknande! Vid flera tillfällen har samma person bokat upp fem pass i rad. På samma dag alltså! Hur mycket tvätt kan man ha om man behöver boka upp tio timmars tvättstuga flera dagar i veckan? Luktar skumt, fler än en hund begraven här...Ska gå till botten med det här! Min egen tvätt ligger fortfarande i en stor hög och stinker. För det visar sig att denne någon inte är ensam om att boka upp hela dagar. Snälla vaktis, laga tvättmaskinen. Nu!

Internetdating- inget för känsliga

Jag kan erkänna direkt. Jag provade nätdating för tre år sedan och var omgående fast i ett svårt beroende. Ett veritabelt smörgåsbord låg uppdukat framför mig varje gång jag loggade in. När man drog med musen ute i listen ploppade den ena bilden vackrare än den andra upp på skärmen. Och alla var singlar! Hur kan det inte vara fantastiskt? Varandes singel så insåg jag ju att det här var fanimej grejen alltså. För alla verkade ju så trevliga och alla ville ha en riktig relation för det hade de skrivit ju...Läste i någon undersökning att ca. 60% av internetdater leder till sex. Kan nog stämma ganska bra. För det är nog vad dessa sidor leder till, om de leder till något. Finns säkert en och annan som hittar någon de kan leva med, men de är lätträknade.

Men är det så att vi vill ha fasta relationer idag? Det är ju så skönt att vara oberoende och inte behöva ta hänsyn. Jag kan köpa vad jag vill, träffa vad (jag skulle skrivit vem, men det blev roligare såhär) jag vill, utan att behöva förklara för någon sur flickvän som undrar varför. Varför si och varför så. Inga krav heller. Det är skönt. Och om behoven pockar på, ja då kan man ju antingen signa upp sig på en datingsida, eller om man är mindre nogräknad, ta sig ner till Palace en fredag/lördagkväll.

Vill bara säga att internetdating inte är för känsliga. Som jag. För därinne finns ingen moral, ingen plats för finlir. Även om du skrivit aldrig så länge fram och tillbaks med någon, förbehåller sig båda rätten att närsomhelst sluta höra av sig. No questions asked. Jag har träffat flera underbara tjejer, några har jag också haft kortare relationer med, andra är vänner för livet. Bra så. Men det är väl alltid de som gjort ont man kommer ihåg. Precis som IRL ( in real life, datingterm på nätet).